Ute

Den här målningen kallade jag paradoxalt nog “Ute“, fast den ju i alla högsta grad beskriver tillstånd inne i ett rum. I en mörk sal med tunga stenväggar och utan fönster sitter män overksamma vid tomma bord. Det här var min värld, männens värld. Här satt de overksamma, väntande.

Perspektivet har en av sina flyktpunkter alldeles intill huvudet på kvinnan som går ut åt höger. Denna kvinnogestalt är en inre bild. Ett förebud av en förändring som skulle komma. En kvinnlig sida som skulle bryta fram. Om stenhuset, perspektivet och männen representerar det stela vetenskapliga tänkandet, står kvinnan för intuitionen och det irrationella, hennes mjuka kofta har livets röda färg. Jag minns att jag under lång tid kämpade med denna figur utan modell. När hon äntligen tog form hade jag arbetat upp en sådan längtan att jag fick en känsla av att denna person fanns att hitta i verkligheten. Senare förstod jag att det var i mitt inre hon fanns.

Dela dina tankar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.